Erfaren tar ett nytt steg

Vid intervjutillfället har Sanna Sonninen arbetat som sjöfartsdirektör på Traficom i drygt en månad. Myndighetsorganisationens ansvarsområde är omfattande: sjökort, farleder, fartygssäkerhet, miljöfrågor inom sjöfarten, hamnstatskontroller, stöd för sjöfarten, besättningsbehörigheter, myndighetsuppgifter för båtliv och mycket mer.

– Vi är en tillstånds-, register- och tillsynsmyndighet. Tidigare var uppgifterna på Traficom delvis separata, men nu har de kombinerats till en helhet.

Det låter lite som att den för 15 år sedan nedlagda Sjöfartsverket har återupplivats? Sonninen medger att många kan få den bilden av den nya organisationen. Sjöfartsmyndigheternas uppgifter är dock fördelade på 11 ministerier och 14 myndigheter.

– Jag vill ändå tänka att världen har förändrats, och vi går inte tillbaka till det gamla. Snarare överväger vi hur vår nya organisation på bästa möjliga sätt kan ta hand om den finska sjöfarten. Det är särskilt viktigt att sjöfartsmyndigheterna arbetar nära tillsammans och säkerställer att kunden inte går vilse i myndighetsnätet. Traficom och Trafikledsverket ansvarar för största delen av de tidigare uppgifterna från Sjöfartsverket.

Traficoms sjöfartsorganisation är den största inom trafikslagen. Inom sjöfartssektorn arbetar för närvarande cirka 165 experter. Sonninen vill leda sina medarbetare genom att föregå med gott exempel.

– Min primära och viktigaste uppgift är att fungera som chef och tillsammans med ledare och personal bygga vår verksamhet för att möta framtidens utmaningar. Jag hoppas att vår personal och alla aktörer i branschen känner stolthet över finsk sjöfart. Personligen hoppas jag naturligtvis att jag är värdig förtroendet i min nya roll.

Sanna Sonninen listar flera mål för den nya organisationen: en myndighet som arbetar mer tillsammans, är samtalsvänlig, inflytelserik, lättillgänglig och förstående för den finska sjöfarten.

– Det är viktigt för oss att vara proaktiva, pålitliga, transparenta och tidsmässigt engagerade. Vårt arbete är att påverka och säkerställa att vår röst hörs på olika forum, exempelvis när det gäller vintertrafik och exceptionella situationer.

Säkerheten till sjöss oroar

Sedan april i år har störningar i satellitnavigeringen observerats i Finska viken. Under sensommaren och tidiga hösten var störningarna intensiva, men oktober och november har varit lugnare. Det förväntas dock inte att störningarna upphör. Även störningar i AIS-systemet har rapporterats. Sanna Sonninen betonar vikten av traditionella navigeringsmetoder som den främsta beredskapsåtgärden mot störningar, men vill inte skapa onödig oro.

– Vi måste vara förberedda på olika typer av störningssituationer och deras kombinationer, såsom satellitnavigeringsstörningar, svåra isförhållanden, stormvindar och andra störningar som påverkar sjötrafiken, eftersom deras samlade effekter kan påverka säkerheten. Det är avgörande att de dagliga verksamheterna fungerar så smidigt som möjligt under sådana förhållanden och att informationsöverföring, samarbete och informationsdelning sker sömlöst för att undvika sårbarheter. Alla bör känna till sina fartygssystem och behärska traditionella sjömansfärdigheter i störningssituationer, understryker hon.

För närvarande rör sig även en stor mängd så kallade "skuggrederier" på våra vatten, vilka är på väg för att lasta olja till Ryssland. Dessa fartyg anlöper inte finska hamnar och seglar inte nödvändigtvis under en IMO-medlemsstats flagg.

– Vi har inga myndighetsbefogenheter över dessa fartyg, men vi måste kunna informera även dessa om förhållandena i Finska viken. Det skulle vara viktigt att vi kunde varna alla fartyg, inklusive skuggrederierna, till exempel om satellitnavigationsstörningar och hur man kan förbereda sig för sådana ombord.

Var är framtidens sjömän?

Sanna Sonninen har länge varit bekymrad över bristen på finska sjömän och betonar att en lösning kräver att man tar itu med problemets grundorsaker.

– Detta är en av de största orosmolnen inom vår bransch och samtidigt en av de svåraste att lösa. Dagens generation är vana vid att vara nära andra människor, och sjömannens arbete motsvarar inte längre denna förväntan. Det här är inte bara vårt problem utan berör hela den globala sjöfarten.

Hon lyfter också fram utbildningsinstitutionerna, som kämpar med resursbrist.

– Hur kan vi säkerställa att utbildningen förblir aktuell och så intressant att studenterna inte avbryter sina studier? Jag tror att den nuvarande arbetsgemenskapen och verksamhetskulturen inte längre är lockande för de nya generationerna. Ungas värderingar har förändrats, och även om vi äldre anser att förhållandena på fartygen är mycket bra, ser de unga det inte på samma sätt. Om sjöfarten vill vara ett attraktivt alternativ för unga, måste vi vara redo för förändring. Att säkerställa utbildningen i Finland är också en samhällsfråga, betonar Sonninen.

Som ett exempel på en lyckad satsning nämner Sonninen ett indiskt företag vars verksamhetsmodell hon stiftade bekantskap med under ett internationellt seminarium i Tokyo. På ett par indiska fartyg hade en modern organisationsmodell införts, där arbetsgemenskapen, trots traditionella beslutsprocesser, var mer samtalsvänlig och gemensamt byggde upp verksamhetskulturen. Fartygsbefäl samlade kontinuerligt in utvecklingsidéer och feedback för förbättringar. Diskussioner fördes öppet och det fanns utrymme för kontinuerlig återkoppling. Personalen som rekryterades till fartygen hade också en jämn könsfördelning.

– Personalens nöjdhet och trivsel ökade avsevärt på dessa fartyg. Det är dock viktigt att komma ihåg att om endast några få av världens 60 000 fartyg har en sådan verksamhetsmodell, bidrar det inte till någon större förändring. Å andra sidan visar dessa fartyg att förändring är möjlig. Mycket beror fortfarande på ledarskapet inom sjöfarten. Det är möjligt att överlåta ansvaret till myndigheterna och kritisera att festtalens innehåll inte blir verklighet, men här tror jag inte på styrkan i den internationella regleringen från IMO. Branschen måste målmedvetet utveckla arbetsmiljöerna om den vill konkurrera om ung arbetskraft.

Ett viktigt hav

Sjöfartsdirektör Sanna Sonninen verkar ha sitt drömjobb. Hon känner branschen på djupet och har en vision om en ännu bättre fungerande finsk sjöfart. Att vara nära havet har alltid varit naturligt för henne.

– Jag är född i Vederlax och har levt nästan hela mitt liv mindre än en kilometer från havet. Jacques Cousteau inspirerade mig att söka mig till branschen. Jag brukar på skämt säga att kanske även lite tack vare "Love Boat", men när jag första gången arbetade på en tanker, luktade det olja och pumparna dånade. Vid det laget var jag redan så fascinerad av branschen att arbetsmiljön inte alls kändes dålig längre, skrattar hon.

Sonninen har aldrig varit intresserad av kryssningsfartyg, utan snarare tankfartyg och lastfartyg generellt. Och utmaningar har hon gärna tagit sig an.

– Jag arbetade på fem olika tankfartyg för Neste. Utmaningar var bara positivt – det var alltid intressant. Tre av fartygen var gastankfartyg, och vi transporterade ofta kemiska ämnen som krävde särskild hänsyn även under resan.

Med en stor passion för sjöfarten minns Sonninen med värme sin tid på haven: erfarenheter av spegelblankt vatten i Finska viken, Nordostpassagen, Indiska oceanen, ösregn som piskade fartyget i New York och blixtnedslag, solnedgångar och soluppgångar.

– Jag har under åren fått uppleva så mycket på fartygen: sett isbjörnar i Nordostpassagen och delfiner på haven, seglat genom isberg och färdats över Atlanten sida vid sida med valar. Allt detta har varit fantastiskt, och jag är tacksam för att jag fått uppleva det. Men jag längtar inte tillbaka till sjön – nu hoppas jag att jag och min kompetens gör störst nytta i min nya roll.