Livslängdskoefficient
Livslängdskoefficienten och ålderspensionen
Livslängdskoefficienten minskar ålderspensionen för personer som är födda 1948 eller senare om den genomsnittliga livslängden ökar.
För varje åldersklass uträknas en egen livslängdskoefficient under det året när åldersklassen uppnår 62 års ålder. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer livslängdskoefficienten årligen genom förordning senast en månad före ingången av det kalenderår för vilket koefficienten tillämpas. Livslängdskoefficienten räknas ut av Pensionsskyddscentralen. Koefficienten grundar sig på Statistikcentralens dödlighetsstatistik för de fem föregående åren. För fastställande av koefficienten jämförs den förväntade livslängden för varje åldersklass med den åldersklass som är född 1947.
Ålderspensionen multipliceras med koefficienten för den egna åldersklassen oberoende av vid vilken ålder personen går i pension. Om personen går i pension före 62 års ålder används koefficienten för ifrågavarande år.
Livslängdskoefficientens inverkan är till en början liten och den minskning som den medför kan kompenseras genom längre tid i arbetslivet.
Livslängdskoefficienten fungerar i båda riktningarna. Om livslängden förkortas, ökar de månatliga pensionerna.
Livslängdskoefficienten tillämpas inte i följande situationer:
- om pensionären är född före 1.1.1948
- om annan än deltidspension börjat före 2010
- om sjömannen inte ännu gått i pension fastän han har fyllt den intjänade pensionsåldern före 1.1.2010 tillämpas livslängdskoefficienten inte på hans pension fastän han går i pension efter 1.1.2010.
Livlängdskoefficienten påverkar också invalidpensionen från 2010
Syftet med livslängdskoefficienten är att en del av den längre livslängden används för att fortsätta i arbetet. Pensionens nivå kan alltså förbättras genom att arbeta längre. De som vid unga år blivit arbetsoförmögna har inte denna möjlighet. Därför tillämpas livslängdskoefficienten endast på den del av invalidpensionen som intjänats före invaliditeten inträffat. Koefficienten tillämpas inte heller på beräknandet av den del av pensionen som infaller mellan insjuknandet och uppnådd pensionsålder, den s.k. återstående tiden.
Koefficienten är därtill lindrigare än vad den skulle vara beräknad enligt den arbetsoförmögnas eget födelseår. Den intjänade delen av invalidpensionen multipliceras med den livslängdskoefficient som fastställts för 62 år fyllda personer det år arbetsoförmögenheten började. Det är alltså inte koefficienten för den arbetsoförmögnas egen åldersklass. Det här innebär att ju yngre en person i arbetslivet är då han / hon drabbas av arbetsoförmögenhet, dess mindre är livslängdskoefficientens inverkan på personens ifråga pension. Den här invalidpensionen justeras inte mera på nytt med livslängdskoefficienten vid uppnådd ålder för ålderspension.
Livslängdskoefficienten tillämpas också på invalidpensioner när de omvandlas till ålderspensioner. Det gäller dock endast pensioner där arbetsoförmågan har börjat 2006 eller senare. Livslängdskoefficienten tillämpas också på ålderspension som föregås av deltidspension.